Värmlandstanternas tre jämna lag var verkligen jämna och slutade på placeringarna 317, 355 och 454 bland ca 1440 startande lag.
Totalt sprang våra lag 23 sträckor (Värmlandstanterna inräknade), ca 500 kontroller besöktes och alla blev godkända, en ny tidräkning har börjat!!!
Storfavoriterna IFK Göteborg (Venla) och Stora Tuna OK (Jukola) pallade för trycket och gjorde kampen om segrarna väldigt odramatiska, båda lagen hade till slut segermarginal på drygt 8 minuter.
Tävlingarna startade med att över 1400 damer dundrade iväg på lördag eftermiddag i strålande väder. Längst bak i startfältet stod Värmlandstanternas löpare (Linda Take, och Eva Albinsson samt Anna Uller, Kils OK) som framgångsrikt kryssade sig fram i myllret och plockade drygt 1000 placeringar till växling. Izabella Ljungberg i Tyrlaget stod långt fram i starten och fick känna på draget blad de främsta direkt. Hon växlade som 44 bara tre minuter efter täten. Izabella skickade iväg Wilma Jonsson som ställdes inför ett rejält kraftprov med en riktigt krävande nästan 9 km lång bana. Wilma hade inte riktigt dagen bl a på grund av lite ryggproblem i veckan och Irma Eriksson som tog över hade liksom Wilma jobbigt med värmen och kuperingen men båda kämpade sig tappert igenom sina sträckor. Irma gjorde en skaplig bom i början men efter en bättre fortsättning växlade hon till Skattkärrs representant i laget, Tindra Blomqvist. Även hon gjorde tidigt en ganska rejäl bom men lyckades därefter hålla ihop orienteringen och laget slutade på plats 205.
Efter en bra start lyckades alla tre lagen med Värmlandstanter hålla ca 1000 lag bakom sig under hela fortsatta tävlingen. Den långa andrasträckan sprangs av Johanna Kindlund, Anna Nordström och Sanna Skoog (Kils OK). Maria Eriksson, Helen Skoog (Kils OK) och Kristina Axelsson-Lövenholm (VVOK) sprang tredje och Angelica Wikström, Sara Jonasson och blixtinkallade Annica Eriksson (Tidigare IK Viking, numera Växjö OK) avslutade i jubel och solsken.
Venlakaveln skickade en tydlig signal till våra Jukolalöpare att både terräng och banor skulle komma att bli betydligt mer krävande än vad vi är vana vid och det kunde senare bekräftas av samtliga löpare efter tävlingen.
Vid starten klockan 23 var det nätt och jämnt ”pannlampsmörkt” och Arvid Eriksson inledde med några småbommar men tog igen det mesta och växlade som 241efter förstasträckans 12 km. En mycket missnöjd Ivar Wikström återvände efter sin något kortare andrasträcka som 292 och Lukas Katvala som tog sig an tredje sträckan (långa natten) tog igen några placeringar och växlade som 258. De svåra omständigheterna gjorde spridningen betydligt större än vanligt och trots att vårt lag var bland den främsta femtedelen låg vi nu över en och en halv timma efter täten. Wilma och Izabella tog hand om sträcka 4 och 5. Dessa sträckor var kortare (drygt 6 km) men precis som alla andra sträckor, mycket krävande och tjejerna levererade riktigt bra insatser trots den korta återhämtningen efter damstafetten. Wilma växlade som 245 och Izabella förde upp laget till placering 207 vid växling.
Nu återstod två mördarsträckor för Mattias Persson och Linus Nilsson. Först Mattias som gav sig ut på sin 11 km-sträcka och efter uppbådande av sina yttersta krafter lyckades han ta sig runt banan och återvände två timmar och 42 minuter senare. Då hade precis växlingen stängt så Linus fick gå ut i omstarten. Den utslagsgivande tävlingen gjorde att endast ca 250 lag klarade sig från omstart så vid omstarten hade Linus sällskap av över 1400 andra ankarsträckslöpare. 15 km utmanande orientering väntade i, enligt terrängbeskrivningen ”krävande bondeskog i Södra Savolax med tillräckliga områden med plantor och gallringar där marken är tung och välgraderad” (finlandssvensk terrängbeskrivningspoesi av gott märke). Solen stod nu högt och värmen steg rejält och även Linus fick gräva djupt för att ta sig igenom hela banan. En svensk soldat ger sig som bekant inte så vpl Nilsson tog sig i mål och stämplade ut som 275:a. Den utdragna tävlingen gjorde dock att den stackars utmattade Linus direkt efter målgång ställdes inför nästa utmaning: Rask promenad 2,5 km med packning (efter en snabbdusch) till den buss som måste hinnas med för att inte missa båten. Linus hann med 3 minuters marginal och kunde sova gott på bussen. Resten av resan är en annan historia men, som ordspråket lyder: ”What happens on Jukolabåten stays on Jukolabåten”.
Avslutningsvis lite om de andra värmlandslagen i Jukola. Kils OK mönstrade ett starkt lag och efter en lite svagare inledning än man kanske hoppats avslutade laget starkt och slutade som 39:a, den bästa placeringen för Kils OK sedan 1997. OK Djerf hade genom lite tillfälligheter lyckats förstärka sitt lag med två skotska juniorer som visade sig vara riktiga stjärnor (Junior-VM-löpare senare i sommar). De ”egna” löparna presterade också väldigt bra och till slut placerade sig laget som nr 100, även det ett historiskt mycket bra resultat för klubben. Kul!
Sammanfattningsvis kan vi som var med på äventyret se tillbaka på en krävande och strapatsrik men rolig och berikande resa. Vi ställdes inför en terrängtyp vi inte var riktigt förberedda för men genomförde ändå tävlingen med godkända lag och många erfarenheter rikare. Värmlandstanternas initiativ gav resan en ny dimension och kanske är en ny tradition skapad. Vi hoppas på stort intresse och engagemang bland våra löpare nästa år för denna unika orienteringsupplevelse. Då utlovas dessutom lindrigare kustterräng i närheten av Helsingfors (ungefär som Sörmon kanske?), kan det bli bättre?
/Lars Nordström
